Börsnotering, den sista utvägen?
Samtidigt som det pågår en debatt om avsaknaden av noteringar i Stockholm annonseras nya noteringar i vår omvärld, vilket det bland annat går att läsa om i denna artikel i SvD Näringsliv den 8 februari ”10 bjässar på väg till New York-börsen”.
Med de argument som läggs fram i denna debatt är det lätt att tro att börsen bara är någon form av avstjälpningsplats för bolag som inte har förmågan att ta in pengar (dvs att ägarna cashar hem) på något annat sätt.
Det är klart att kraven på noterade bolag ökat över tid, men finns det då inga andra fördelar med att vara ett noterat bolag än den kvalitetsstämpel det innebär (vilket förvisso kanske räcker)?
Om det enbart handlar om att göra en exit framstår det som mest rationellt att söka sig dit man kortsiktigt får bäst betalt, men om man vill bygga värden på längre sikt är en börsnotering ett bra alternativ. Utöver det grundläggande motivet för en börsnotering, att underlätta kapitalanskaffning, kan ökat förtroende och visibilitet skapa utrymme för nya affärsmöjligheter.
De krav som ställs på bolagen i sin informationsgivning till investerarna kommer naturligtvis inte bara denna grupp till godo, utan bidrar också till en ökad synlighet och uppmärksamhet bland många intressenter, som exempelvis kunder (såväl befintliga som potentiella), leverantörer och medarbetare. Den kvalitetsstämpel en börsnotering innebär kan skapa ett större förtroende för bolaget, vilket i sin tur kan leda till nya affärsrelationer som inte annars varit möjliga.
I tillägg till dessa effekter finns naturligtvis ett antal andra fördelar med en notering som bland annat:
• Större ägarspridning, till anställda mm
• Lättare att rekrytera då man uppfattas som en mer attraktiv arbetsplats
• En valuta att använda vid förvärv
• Företagsledningen och anställda, särskilt om de själva är delägare, arbetar ännu mer intensivt för att åstadkomma goda resultat. Att vara delägare ger en större samhörighet med företaget än att bara vara anställd.
Arne Karlsson, vd för Ratos, sätter huvudet på spiken i en artikel i Veckans Affärer, ”Det som försvårar introduktionsklimatet är att köparna och säljarna inte har samma uppfattning om framtiden. Köparna kan acceptera priserna på introduktionskurserna när det gäller i förhållande till bolagens aktuella vinstnivå. Det som de inte är överens med säljarna om är framtidsutsikterna. Säljarna vill ha betalt som om vinsterna kommer att stiga de kommande åren, medan de som ska teckna i börsintroduktionerna anser att osäkerheten om vinstnivån är så stor att de inte vill betala det erbjudna priset”
Det avgörande är med andra ord vilken horisont ägarna har med sitt engagemang; vill man kliva av nu säljer man till högstbjudande men om man har ett längre perspektiv noterar man bolaget, säljer en liten del initialt och sitter kvar och skapar större värden på sikt.
/Mikael Zillén
Grundare & Digital Specialist
+46 762 13 00 40 | mikael.zillen (@) boxcomm.se
Connect on: 
| 
No Comments