Analog kommunikation i en digital tid

Det formligen duggar larmrapporter om hur illa ställt det är med den digitala kapaciteten i styrelser och ledningar för svenska bolag. Vår årliga kartläggning av hur börsbolag och dess vd:ar använder Twitter för informationsspridning visade att ungefär hälften av alla bolag har ett twitterkonto och cirka 10 procent av vd:arna.

En undersökning som Tidningen Chef nyligen publicerade visade ungefär samma sak; bara hälften av de tillfrågade företagen hade till exempel en policy för användande av sociala medier.

Vid en första anblick kanske inte dess siffor ser så dåliga ut, men ska ha klart för sig att bara för att man har ett twitterkonto eller en policy för sociala medier innebär det inte att man driver ett proaktivt arbete i de digitala kanalerna. Att vd:ar och bolag inte är aktiva i sociala medier behöver nödvändigtvis inte innebära att man riskerar att hamna på efterkälken i den digitala omställningen, men som man säger ”ingen rök utan eld”.

Analog företagskommunikation

Inom området finansiell kommunikation och Investerarrelationer är fortfarande en stor del av kommunikationen analog. Anledningen till detta faller nog tillbaka på regelverket och en rädsla för att det ska uppstå asymmetrisk information, det vill säga att inte alla marknadens aktörer har tillgång till samma information samtidigt. Lösningen blir då hellre att strama åt informationsgivningen till ett minimum och göra som man alltid gjort, samtidigt blir det fritt fram för den digitaliserade marknaden att skapa och äga bolagens berättelse.

I maj frågade vi nyhetsbyråerna Finwire och Direkt hur de arbetar i de sociala medierna och kortfattat kan man väl säga att Twitter är en mycket viktig kanal för att såväl inhämta som sprida information. Realtidsspridningen av information har med andra ord gått från att ske till dedikerade terminaler hos investmentbankerna till alla intressenter med internetuppkoppling, det vill säga den grupp som utgör marknaden och stor utsträckning avgör priset på aktier.

Så vem äger er berättelse?

I takt med att målgrupperna blivit alltmer digitala samtidigt som kommunikationen till stor del fortfarande sker analogt, vid ett fåtal tillfällen per kvartal, är risken stor att någon annan kommer äga er berättelse. Det var lättare tidigare när investmentbankerna satt som ett filter mellan bolagen och investerarna, då kunde man sannolikt ha lite koll på vem som sa och tyckte vad. Det informationsvacuum som uppstår om man inte håller sin berättelse vid liv kan komma att utnyttjas till att skapa en berättelse som bättre hänger ihop med resursstarka investerares kortsiktiga önskemål än bolagets och de långsiktiga investerarnas bild. Lösningen är att skapa en långsiktig berättelse som anpassas till regelverket för att kunna kommuniceras i de digitala kanalerna. Hur ser det ut hos er, vet ni vem som äger er berättelse egentligen?

/Mikael Zillén, Grundare & Seniorkonsult 
+46 762 13 00 40 | mikael.zillen (@) boxcomm.se
Connect:  |