Analytikermassage, verklighet eller fantasi?

IR, investor relations, kommunikation, analytikermassage

oktober 18, 2019

Analytikermassage, verklighet eller fantasi?

Jag har vid ett flertal tillfällen genom åren återkommit till företeelsen analytikermassage. Nu är frågan högaktuell igen efter att Dagens Industris Richard Bråse lyft den i såväl Analyspodden som i en artikel i tidningen med rubriken ”Fulknepet som räddar börsbolagen från vilda kursras”.

Att företrädare för börsbolag samtalar med analytiker och investerare är nog ställt utom allt tvivel, så frågan är var gränsen går mellan informationsgivning som är inom ramen för bolagens arbete med investerarrelationer och analytikermassage.

Så här har jag bland annat skrivit tidigare:

”Ibland hävdas det att vissa företag sysslar med ”analytikermassage”. Men de företag som är tydliga i sin finansiella kommunikation kommer inte att behöva riskera att utsättas för sådana anklagelser. Förtroende är hårdvaluta och tar tid att bygga men kan förstöras på några sekunder. Se i stället till att ha en tydlig och öppen dialog med alla på finansmarknaden. Analytikermassage är inte vägen framåt.”

Att behöva massera innebär att man som bolag misslyckats kommunicera detaljer och budskap så att målgruppen förstår. Att hantera marknadens förväntningar handlar om att skapa en rättvisande värdering, vilket kan sägas utgöra grunden för allt IR-arbete.

Ser dagens verkligenhet annorlunda ut

Det var några år sedan jag gjorde en djupdykning i ämnet, och även om vissa faktorer är desamma som tidigare har några nya tillkommit. En viktig faktor som är sig lik är att börsbolag fortfarande väldigt sällan lämnar prognoser medan införandet av MiFid II och MAR är två nytillkomna parametrar som definitivt påverkar denna fråga.

Avsaknaden av prognoser

Att guida eller inte guida är ingen stor fråga i Sverige, en övervägande majoritet väljer helt enkelt att inte göra det. Hade vi haft mer prognoser skulle analytikermassage vara icke fråga, det skulle helt enkelt inte behövas.

Men precis som det Bråse är inne på så riskerar analytikernas estimat att bli det som bolagen förhåller sig till, vilket ökar risken för massage. Att som bolag avvika från konsensus vid något enstaka tillfälle gör ingen skillnad på lång sikt. Om man däremot ständigt hamnar fel eller gör estimatjusteringar inför rapporter kan det falla en skugga över både bolaget och analytikern. Vilket riskerar att skada förtroendet eftersom inget brukar gå investerarna förbi.

MiFid II

Sedan införandet av MiFid ll, då man separerade exekvering från analys, har utbudet av ”oberoende” analys minskat. När färre analytiker täcker fler bolag ökar risken att viss information inte når fram på samma sätt som tidigare. Fler analytiker riskerar att hamna ”fel” i sina prognoser, vilket minskar kvaliteten på konsensusestimaten.

Detta kan vara en grogrund för ett ökat användande av analytikermassage.

MAR är lagen

Införandet av marknadsmissbruksförordningen (MAR) är det som mest talar emot en ökad förekomst av analytikermassage. Min erfarenhet är att de flesta bolagsrepresentanter har en stor respekt för MAR, man vill helt enkelt inte hamna fel i sin kommunikation. Eftersom jag är övertygad om att mer kommunikation är bättre än mindre, kan jag tycka att det ibland är lite väl mycket hängslen och livrem.

Att företagsledare medvetet skulle bryta mot detta har jag väldigt svårt att se, samtidigt behöver inte information vara av insiderkaraktär för att mottagaren ska läsa in något i den.

Så är analytikermassage verklighet eller fantasi?

Så länge det finns kontaktytor mellan börsbolag, analytiker och investerare finns en risk att redan publicerad information får ny innebörd. En viktig del i arbetet med Investor Relations handlar om att skapa rätt förväntningar baserat på offentliggjord information, och detta är ett ständigt pågående arbete.

Var gränsen går mellan massage och förtydligande av redan publicerad information är väldigt luddigt. Att ringa runt och explicit säga att någon ligger fel i sina prognoser gör nog väldigt få, men det sker säkert titt som tätt att man sätter ljuset på redan publicerad information som helt plötsligt kan få ny mening.

Men är detta ett problem?

Jag tycker att det är bra att frågan lyfts från tid till annan, men jag tror inte att problemet är så stort. Att analytiker sitter på större information om vissa bolag ligger i arbetets natur, men det står också var och en fritt att lägga ner precis lika mycket tid och göra sin egen analys. Att information kan tolkas olika beroende på vem som är mottagare är något vi kommer att få leva med, oavsett vad det kallas.