För allas bästa, behåll kvartalsrapporterna

För allas bästa, behåll kvartalsrapporterna

I en debattartikel publicerad i Dagens Industri den 20 augusti 2012 skriver Johan Hallsenius att börsbolagen själva bör få välja om de vill publicera fullständiga kvartalsrapporter en eller tre gånger per år. Som argument för detta lyfter han fram, som vi tolkar det, fyra argument. För det första så bidrar detta till det regelkrångel som gör att få bolag väljer börsnotering som alternativ. För det andra skapar kvartalsrapporter ett kortsiktigt fokus. För det tredje tar det mycket tid i anspråk för företagsledningen och slutligen att mer information och genomlysning snarare ökar volatiliteten än minskar den.

Låt oss dissekera varje argument för sig:

1)      I sin artikel skriver Hallsenius att det i USA är norm att publicera kvartalsrapporter. Detta i kombination med det regelkrångel som får anses gälla även för den amerikanska marknaden borde innebära att det avskräcker bolag från att notera sig. Men enligt Renaissance Capital har, till och med den 27 augusti, 91 börsintroduktioner som överstigande MUSD 50 prissatts på de amerikanska marknaderna i år. Krav på kvartalrapportering torde därmed inte vara skyldiga till den svenska noteringstorkan.

2)      I boken ”Winning Investors Over”, utgiven tidigare i år, skriver Professor Baruch Lev om myten om investerarnas kortsiktighet. Ett, av flera, bevis han lägger fram för att stärka den tesen är den analys som Tom Copeland, Aaron Dolgoff och Alberto Moel gjort för S&P 500 under perioden 1992-1998. Analysen gick igenom vilken effekt revideringar av analytikerprognoser hade på aktiekursen på kort-(ett till två år) och lång sikt (tre till fem år). Deras slutsats var att den nuvarande aktiekursen till största del hänför sig till de långsiktiga förväntningarna och inte alls hurivida bolagen möter eller överträffar kvartalsrapporterna om inte dessa signalerar förändringar i den långsiktiga bilden. Med andra ord även om det naturligtvis finns kortsiktiga investerare är majoriteten långsiktiga och även om man är långsiktig vill man få sin bild bekräftad genom kvartalsvisa data.

Mediabild

 

3)      Kommunikation med investerare, oavsett den riktar sig till aktieägare eller kreditgivare, handlar om att minimera bolagets kapitalkostnad. Att uppnå en högre värdering eller en bättre rating kan vara avgörande för ett bolags överlevnad och är inget som skall ses som något som tar tid i anspråk, snarare tvärtom något som bör ta tid i anspråk.

4)      Att volatiliteten skulle öka med en större genomlysning och att regelbunden information innebär att kvaliteten eftersätts är nya uppgifter för oss. Det är säkert så att det finns exempel på detta, men att det skulle vara en generell regel känns svårsmält. Professor Lev skriver i den ovannämnda boken,  “Improved information – increased transparency – has been shown to lead, in turn, to higher stock prices, lower stock volatility and reduced cost of capital”. Det finns mängder av studier inom detta område, eller som Professor Lev uttryckte det ” Google quarterly financial reports vs. semiannual reports and you will find lots of studies”, till exempel ”Reporting Frequency, Information Precision and Private Information Acquisition” av Rick Cuijpers och Erik Peek från 2009.

Att det råder en noteringstorka i Sverige är ställt utom allt tvivel men att ta bort kravet på kvartalsrapportering lär inte förändra den saken. Om man inte ser information till kapitalmarknaden som en börda, utan istället som en möjlighet att sänka sina kapitalkostnader så måste slutsatsen bli att mer information är bättre än mindre och vårt förslag är därför lämna kvartalsrapporterna i fred.

/Mikael Zillén
Seniorkonsult & Digital Specialist
+46 762 13 00 40 | mikael.zillen (@) boxcomm.se
Connect onTwitter%20button | LinkedIn button

No Comments

Post a Comment

*

/* ]]> */