Investor Relations 2.0 – behövs det?

IR, investor relations, investerarrelationer, corporate communications

Investor Relations 2.0 – behövs det?

Förändringar i omvärlden brukar i de flesta fall leda till att företag måste anpassa sig till de nya förutsättningarna, inte minst för sin överlevnads skull. Detta gäller naturligtvis även inom området kommunikation. Trots en liten hemmamarknad, eller kanske som en effekt av just det, så har Sverige många fina bolag. En viktig framgångsfaktor för många bolag är att man redan från början har haft ett globalt perspektiv, vilket även borde inkludera den finansiella kommunikationen.

 

Investor Relations, eller investerarrelationer, är en strategisk kommunikationsdisciplin som hittar näring i och måste ta hänsyn till finans, kommunikation, marknadsföring och regelverk. Digitaliseringen har påverkat alla dessa områden i varierande grad. Lägger man dessutom till nya lagar som Marknadsmissbrukslagen (MAR) och MiFID II ja då kan man nog säga att omvärldsfaktorer har skapat helt nya förutsättningar och utmaningar för börsbolag i deras arbete med att nå investerare och andra intressenter. Men av detta märks förvånansvärt lite.

 

Digitaliseringen har haft en relativt liten direkt påverkan, än så länge

Digitalisering har naturligtvis påverkat börsbolagens kommunikation inom Investor Relations, men än så länge mer indirekt än genom egna proaktiva val. För samtidigt som de nya digitala kanalerna har skapat bättre möjligheter att nå ut än någonsin tidigare så sker det mesta av kommunikationen på samma sätt som man alltid gjort. kvartalskapitalismen, om den någonsin fanns, kan i alla fall sägas ha ersatts av realtidskapitalism. Men trots att information numera flödar fritt och sprids blixtsnabbt i sociala medier, öronmärks en förvånansvärt stor andel av den årliga IR-budgeten fortfarande till årsredovisningen. Detta beteende har kanske varit rationellt men är inte långsiktigt hållbart.

 

Under många år förlitade sig nog många bolag på att investmentbankerna skulle föra ut deras berättelse. Det fungerade till viss del eftersom Stockholms finansmarknad var rejält ”over-broked”, det vill säga att det fanns väldigt många aktörer på en relativt liten marknad. I en sådan marknad var det lätt att flytta över ansvaret till någon annan att berätta sin historia. Så länge man producerade en fullödig årsredovisning och rapporterade varje kvartal så fanns det någon som kunde paketera om den informationen och förmedla till investerarkollektivet. Alla kanske inte hade analytiker som följde bolaget men då fanns en stor mäklarkår i behov berättelser för de dagliga kundkontakterna.

I takt med att digitaliseringen började slå igenom började courtageintäkterna för dessa investmentbanker att minska vilket både reducerade antal aktörer och det antal bolag som analytikerna täckte.

 

 

Sen kom MiFID

Utan att överdriva kan man nog säga att MiFID II har haft en större inverkan på börsbolagens kommunikation med investerarkollektivet än vad digitaliseringen har. Samtidigt blir effekten naturligtvis större eftersom den hamnar ovanpå digitaliseringen, som ju fortsätter i oförminskad takt.

 

Separationen mellan aktiemäkleri och analys har pressat intjäningen ytterligare för investmentbankerna vilket lett till fortsatt minskning av analytikertäckningen. Andra sidan på det myntet har inneburit att börsbolagen har gått från att vara produkt till att bli kund; ”köpta” analyser har blivit en stor affär för investmentbankerna.

 

Samtidigt har mäklarkåren decimerats och får numera bara ge råd som deras arbetsgivare står bakom. Det innebär att de flesta bolag är ”off-limits” vilket ytterligare minskar möjligheten för börsbolag att nå ut med sin berättelse.

 

De trender som MiFID och digitaliseringen för med sig kommer bara att förstärkas framöver. Detta innebär att börsbolag i allt större utsträckning själva måste äga och sprida sin egen berättelse, om det nu är något man ser ett värde i att göra.

 

 

Kanske dags för Investor Relations 2.0

Egentligen handlar IR 2.0 om att ta till sig alla de kommunikativa verktyg som redan används inom andra kommunikationsdiscipliner. Det handlar med andra ord inte om att uppfinna hjulet.

 

Investerarkollektivet må vara en konservativ grupp men att årsredovisningen ser ungefär likadan ut idag som den gjorde på 80-talet är kanske att vara konservativa i överkant. Årsredovisningen kan till exempel kompletteras med intervjuer och berättelser från verksamheten i podd- eller videoformat. Ett intressant exempel på detta levererade Electrolux nyligen i deras årsredovisning för 2018.

 

Men många investerare lever och andas aktiemarknad varje dag så det gäller att inse att arbetet med Investor Relations måste ske löpande under året. Vad man ska, kan eller bör göra är naturligtvis en funktion av vilka resurser man har och vad man vill uppnå. Verktygslådan för Investor Relations 2.0 innehåller naturligtvis det man redan gör i form av årsredovisning, kvartalsrapporter, presentationer och pressmeddelanden med mera men där man kompletterar genom att utnyttja nya kanaler och sätt att kommunicera. Hemsidan, eller IR-webben, blir ännu viktigare eftersom mycket av arbetet handlar om att driva trafik just dit.

 

Eftersom resurser alltid är en begränsning, oavsett det handlar om tid eller pengar, bör man initiera arbetet med att göra en IR2.0 analys. Då kan man få en överblick över var man befinner sig i utgångsläget och hur mycket arbete som krävs för att höja nivån och vilka möjligheter som finns.

 

Tycker du också att Investor Relations behöver en uppgradering? I slutet av maj planerar vi att hålla ett rundabordssamtal och diskutera dessa frågor. Om du är intresserad av att vara med då, eller vill diskutera frågorna vid annat tillfälle, är det bara att höra av dig.

/Mikael Zillén, Grundare & Senior Rådgivare
+46 762 13 00 40 | mikael.zillen (@) boxcomm.se
ConnectTwitter%20button | LinkedIn button

Missa inga inlägg, prenumerera!

* indicates required
No Comments

Post a Comment

*

/* ]]> */