När såg ni sanningen i vitögat senast?
Våren är en hektisk period för de som jobbar med investerarrelationer och finansiell kommunikation. Utöver att bokslutskommuniké ska produceras och Q1:an inte är långt borta så ska årsredovisningen färdigställas och årsstämma genomföras. Med allt detta slit och knappt någon tid för reflektion är det ganska lätt att glömma bort mottagarna av all denna information, vad tycker de är bra eller mindre bra.
Med tanke på den mängd information som skapas och förmedlas är perioden när det lugnat ner sig efter rapporter och stämmor en mycket bra tid att fråga sina aktieägare, eventuella analytiker och andra intressenter vad de egentligen tycker om bolaget, dess strategier och kommunikation.
Kunskap är makt
Det är ganska ofta man hör från bolag att de tycker sig ha så bra relation med ”sina” analytiker och större aktieägare att de vet exakt vad de tycker. Till viss del kan det säkert stämma, men problemet är att man kanske glömmer bort att man ingår som produkt i någon annans värdekedja, och att just den information som man inte får ta del av kan vara den mest relevanta. Om man inte vet vad som är fel kan man inte heller korrigera eller adressera problemet, så med korrekt kunskap har man makten att hantera eventuella brister.
Anonymitet en förutsättning
Mycket av grundarbetet i arbetet med en perceptionsstudie, eller intressentanalys, kan genomföras av bolaget självt. Men när det kommer till genomförandet av själva intervjuerna förlorar man en dimension, kanske den viktigaste, om man försöker göra det själva – de ärliga svar som anonymitet ger upphov till.
Oavsett det handlar om intressentanalysen, som ofta handlar om ett företags omvärld ur ett bredare perspektiv, eller perceptionsstudien så måste man inse att respondenterna har olika hänsyn som de måste ta i beaktande när de bedömer hur de ska svara på olika frågor. Vissa frågor är inte alls laddade och kan ställas av vem som helst, medan andra frågor kan vara känsliga såväl i relationen mellan exempelvis analytikern och bolaget som mellan analytikern och dess arbetsgivare. Med anonymitet löser man dessa intressekonflikter utan att för den delen tappa kvalité i svaren.
Kort om processen
Man kan säga att processen består av tre delmoment; förberedelse, genomförande och sammanställning/analys. Några viktiga grundförutsättningar för att säkerställa det bästa slutresultatet är:
Målgrupp – säkerställ att listan med intressenter innehåller personer som har goda förutsättningar att svara på alla frågor.
Frågebatteri – relevanta frågor med direkt koppling till förutbestämda områden. Strukturerade enligt trattmodellen, breda generella inledande frågor som övergår i mer bolagsspecifika detaljfrågor.
Kvantifierbarhet – För att kunna göra jämförelse över tid är det bra att inkludera frågor som går att kvantifiera.
Extern intervjuare – Som nämndes ovan är anonymitet en förutsättning till att få reda på den nakna sanningen. Därutöver vill man ha intervjuare som inte lägger in egna värderingar i diskussionen och därigenom styr svaren, om intervjuaren har allt för nära relation till uppdragsgivare finns en risk att svaren blir lite tillrättalagda.
Ger värdefull information
Att genomföra kvalitativa djupintervjuer kan ge otroligt värdefulla insikter. Man kan se det som att lackmustesta att det arbete man lägger ner har den effekt och får det genomslag man förväntar sig. För kom ihåg att all kommunikation sker på mottagarens villkor, det spelar ingen roll om ni anser att ni berättar allt som är relevant om det går mottagaren förbi. Bättre då att ta reda på vad som verkligen fäster, eller vad tycker ni?
/Mikael Zillén
Founding Partner, Senior Consultant & Digital Specialist
+46 762 13 00 40 | mikael.zillen (@) boxcomm.se
Connect on: 
| 
No Comments