Det är inte analytikerna som avgör – om vinstvarningar och MAR

Det här med vinstvarningar och regelverket MAR är alltid en spännande kombination. Det har de senaste dagarna blossat upp en diskussion om regelverket efter att ett antal mindre bolag offentliggjort omvända vinstvarningar, det vill säga när bolag meddelar marknaden att det går bättre än vad den förnuftige investeraren sannolikt tror.

Bland annat har Dagens Industri ställt sig frågande till hur man som bolag kan känna till marknadens förväntningar om man bara har ett fåtal analytiker som följer bolaget. I en artikel exemplifierar man detta genom att jämföra mid cap-bolaget Volatis två analytiker med large cap-bolaget ABBs trettiotre. Men är det ens en relevant iakttagelse?

Vad säger regelverket?

Artikel 17 i EU:s marknadsmissbruksförordning (MAR) föreskriver att emittenter (bolag) ska offentliggöra insiderinformation så snart som möjligt. Vad som utgör insiderinformation beskrivs i Kapitel 7 - ”Information av specifik natur som inte har offentliggjorts, som direkt eller indirekt rör en eller flera emittenter eller ett eller flera finansiella instrument och som, om den offentliggjordes, sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset på dessa finansiella instrument eller på priset på relaterade finansiella derivatinstrument.”

Inte glasklart, eller hur?
 
 
 

För att tydliggöra har Nasdaq en vägledning om bland annat vinstvarningar. Där står att läsa:

Hur ska ett bolag bedöma huruvida en väsentlig avvikelse för det finansiella resultatet eller den finansiella positionen utgör insiderinformation?

Principerna i generalklausulen i punkt 3.1 Regelverket och artikel 17 MAR gäller även vid bedömningen av om en förändring av resultat eller finansiell position erfordrar offentliggörande. Ett bolag ska alltid utvärdera vilken inverkan olika beslut och omständigheter kan få på prissättningen av bolagets värdepapper samt huruvida information kan vara av relevans för förnuftiga investerare som tar investeringsbeslut. Vid avgörandet av huruvida en förändring av bolagets finansiella resultat eller finansiella position är väsentligt nog för att utgöra insiderinformation ska bolaget utvärdera avvikelsen baserat på senast kända faktiska finansiella resultat, prognos eller framåtblickande uttalanden. Bolaget bör beakta resultatutsikter och allmänt kända förändringar av finansiella villkor för återstoden av granskningsperioden. Omständigheter som påverkar sådana utsikter kan omfatta förändringar i bolagets verksamhetsmiljö och säsongsbetonade mönster i bolagets bransch(er). Hänsyn kan också tas till annan information som bolaget har offentliggjort rörande påverkan på bolaget av externa faktorer (t.ex. känslighetsanalyser för råvarupriser eller avseende specifika marknadsutvecklingar). Marknadsförväntningar, såsom analytikerestimat, bör beaktas men är i sig inte avgörande för en sådan utvärdering. Det är den information som offentliggjorts av bolaget självt och vad som rimligen kan härledas från sådan information som är viktigast.

Huruvida liknande tidigare information har haft en priskänslig påverkan eller om bolaget självt tidigare har behandlat liknande omständigheter som insiderinformation kan utgöra ytterligare en bedömningsgrund.
 
 

Vem skapar förväntansbilden?

 
Att bolag med liten eller obefintlig analytikertäckning inte skulle ha någon förväntansbild stämmer naturligtvis inte, förväntansbilden sätts inte av analytiker utan av köparna och säljarna på marknadsplatsen. Och även om vägledningen säger att analytikerestimat kan utgöra en del i en utvärdering, så är den inte avgörande. Det som är allra viktigaste är vad bolaget har kommunicerat tidigare.

Nasdaq fortsätter:

Måste ett bolag offentliggöra vad som tidigare kallades en “vinstvarning” om bolaget tror att marknadens förväntningar är felaktiga?

Marknadsförväntningar, såsom analytikerestimat, bör beaktas av bolaget som indikationer på hur dess informationsgivning har uppfattats. Avgörande för bolagets skyldighet att lämna information är dock vilken information som offentliggjorts av bolaget självt och vad som rimligen kan härledas från sådan information. För det fall det finansiella resultatet eller den finansiella positionen för ett bolag på ett väsentligt sätt avviker från vad som rimligen kan förväntas baserat på, av bolaget, tidigare offentliggjord information kan information om sådan avvikelse utgöra insiderinformation och ska då offentliggöras så snart som möjligt. I ett sådant fall skulle ett uppskjutet offentliggörande sannolikt vilseleda marknaden, varför ett omedelbart offentliggörande måste företas (vad som ofta kallas för en vinstvarning).

Det är bolagens kommunikation som skapar förväntningar

Om ett bolag lämnar prognos så blir det supertydligt om man avviker åt ena eller andra hållet, frågan blir snarast om avvikelsen är stor nog för att kommunicera. Om man inte lämnar prognos blir allting mycket luddigare och eftersom väldigt få svenska bolag lämnar prognoser hamnar de allra flest i den kategorin.

Att det finns marknadsförväntningar på alla bolag, oavsett analytikertäckning eller inte, är ställt utom allt tvivel – det är ju aktiekursen som svaret. Det är med andra ord upp till varje enskilt bolag att göra bedömningen om den förnuftige investerare kan härleda resultatavvikelsen från den kommunikation som bolaget förmedlat.  Och det är naturligtvis inte helt enkelt.

Ser bedömningen olika ut för den omvända och den vanliga vinstvarningen?

Under åren lopp har jag haft många samtal och diskussioner med bolag om huruvida man ska lämna prognoser eller inte. Den enskilt största invändningen emot att göra det är just risken för att behöva göra en negativ vinstvarning. Så det är högst sannolikt att bolag gör sitt yttersta för att slippa den vanliga vinstvarningen medan en omvänd inte gör lika ont. Eftersom det handlar om vad man kommunicerat tidigare och en bedömning av vad den förnuftige investeraren borde ha förstått av detta blir det en väldigt subjektiv bedömning. Vem minns inte när Ericsson, för ett antal år sedan, lämnade en rapport långt under marknadens förväntningar och försvarade det faktum att man ej vinstvarnat med att deras kommunikation hade tagit höjd för utfallet.

Det viktigaste är att man som bolag tydligt dokumenterar sina beslut.

Avslutningsvis kan man väl säga att eftersom varje bolag, och dess kommunikation, är helt unik blir det omöjligt att en praxis skapas som alla kan följa. Avvägningar måste göras, där eventuella analytikerestimat blir en del utav utvärderingen. Bolagen sitter ju både på svaret varför avvikelsen skett och om detta är någonting som är allmängiltigt (pandemi) eller något man berättat om. De flesta bolag har ju någon extern att bolla med, vilket i dessa fall kan vara extra viktigt då hemmablindhet kan stå i vägen för en korrekt bedömning.

Frågor?

/Mikael Zillén, Grundare & Senior Rådgivare
+46 762 13 00 40 | mikael.zillen (@) boxcomm.se
Connect:  |