Det svenska årsredovisningsundret
Det gläder mig naturligtvis när Sverige hamnar högt upp i olika rankingtabeller. Det är med viss saknad jag tänker tillbaka på 80-talet när svenska tennisspelare genomsyrade ATP:s rankinglistor, där man under en lång period i snitt hade ett tiotal spelare med på topp 100-listan. Det så kallade svenska tennisundret var fantastiskt, men naturligtvis inte långsiktigt hållbart. Sedan dess har det också normaliserats och i dagsläget har vi en spelare med bland de 100 främsta, vilket i sig är fantastiskt.
Nu finns det andra listor som vi dominerar stort.
Årligen genomförs ett antal, såväl lokala som internationella, skönhetstävlingar som bedömer kvaliteten på årets skörd av årsredovisningar. En av de mest välrenommerade på global basis är ”Annual Report on Annual Reports” som produceras av e.com ReportWatch. Nyligen publicerade de sin årliga ranking som korade världens 300 ”bästa” årsredovisningar för 2010.
Återigen sticker svenska bolag ut som oerhört framgångsrika. Av de tjugo främsta bidragen kom sex från Sverige (upp från fem året innan), medan Tyskland hade med två, Storbritannien ett bolag och USA inte något. Bland topp hundra ökade de svenska bidragen med två till 20, vilket är lika många som Australien, Österrike, Danmark, Hong Kong, Irland, Norge, Sydafrika, Schweiz och USA hade tillsammans.
Länderfördelning bland topp 100 ser ut som följer:
Sverige 20
Tyskland 14
Frankrike 10
UK 9
Japan 7
Holland 7
Kanada 6
Finland 6
Österrike 4
Schweiz 3
USA 3
Danmark 2
Norge 2
Sydafrika 2
Australien 1
Belgien 1
Hong Kong 1
Irland 1
Spanien 1
Vad kan man dra för slutsatser av detta?
Antingen spenderar vi i Sverige oproportionellt mycket eller så har man på andra marknader inte förstått värdet av en fullödig och påkostad årsredovisning.
Om man vill vara snäll kan man säga att det är en kombination av de två, men på samma sätt som det svenska tennisundret på 80-talet delvis var en funktion av stora resurser är det nog på samma sätt med det svenska årsredovisningsundret. Om man vill fortsätta dominera den här typen av topplistor kan man fortsätta spendera närmare hälften av sin årliga IR-budget på årsredovisningsarbetet, men om man istället ser en större potential att nå ut till investerarkollektivet genom ”nya” kanaler såsom IR-webben eller sociala medier kanske man bör fundera på att allokera om resurserna lite grann.
För även om det är trevligt att se många svenska topplaceringar, så utgör årsredovisningen en allt mindre del av en optimal IR-mix, och har man inte obegränsade resurser bör man kanske inte satsa allt på ett kort. Eller vad tycker ni?
/Mikael Zillén
Grundare & Digital Specialist
+46 762 13 00 40 | mikael.zillen (@) boxcomm.se
Connect on: 
| 
No Comments