Kvartalskapitalismen är död, länge leve realtidskapitalismen

Kvartalskapitalism är ett utryck man inte hör så ofta numera. En snabb mediesökning via Meltwater visar också att det inte skrivits särskilt många artiklar där kvartalskapitalism och kvartalskapitalister omnämns under de senaste åren. Med kvartalskapitalism menas att ”giriga” aktieägare och bolagsledningar åsidosätter långsiktighet för att vinstmaximera på kort sikt, dvs nästa kvartal, för att på detta vis kunna dela ut vinster, sälja aktier till högre kurser och kunna ta ut feta bonusar.

Hur det ligger till med kvartalskapitalismen vara eller icke vara i verkligheten tvistar de lärde, men termen har historiskt främst använts för politiska syften och då i synnerhet av vänsterdebattörer för att påvisa på fel i det ekonomiska systemet. Att vi nu inte hört talas om den på ett tag kan dels bero på att den svenska ekonomin och bolagen går väldigt bra, och då kan det vara svårt att hitta någon att peka finger på men också det faktum att riskkapitalisterna har blivit de nya syndabockarna. Dessutom har den på felaktiga grunder utnämnde kvartalskapitalisten Christer Gardell visat sig vara nästan lika långsiktig som en genomsnittlig pensionsfond.

Och den stora frågan har alltid varit vem de här kvartalskapitalisterna egentligen är. Om man tittar på hur ägarlistorna för någon av de större börsbolagen i Sverige ser ut idag i jämförelse med hur det såg ut för 5 eller10 år sedan kommer man sannolikt se att många av de största ägarna är desamma. Långsiktiga ägare alltså, men som också vill se goda resultat i det korta perspektivet.

Men kvartalskapitalismens död kanske beror på något annat

När begreppet kvartalskapitalism dök upp kopplade det naturligtvis till börsbolagens kvartalsrapportering men också till det faktum att det då ansågs det utgöra en väldigt kort tid.

Men det här var ett tag sedan.

H&M var länge ett bolag som använde just kvartalskapitalismen som argument till att man inte ansåg det nödvändigt att lämna ut onödigt mycket information till aktiemarknaden av ”kortsiktig karaktär”. Digitaliseringen har inte bara påverkat H&M:s affärsmodell utan även hur vi alla konsumerar information. När H&M släppte sin rapport igår direktrapporterades det inte bara via nyhetsbyråer, DI-tv och annan media utan mängder av intressenter deltog i diskussioner och informationsspridning i den nya realtidskapitalismen. 

Marknaden vill alltid ha mer

När världen digitaliseras i en allt snabbare takt är det inte orimligt att tro att trycket på bolagen att delge mer och uppdaterad information kommer att öka. Ägarna och andra vill veta vad som händer i realtid. Samtidigt ställer den föränderliga värld vi lever i större krav på bolagen att vara på tårna och inte bara identifiera nya strömningar och trender utan även välja vilka man ska följa och vilka man ska avstå.

Realtidskapitalisterna fungerar som en armé av informationsinsamlare, likt Google-spindlar söker de Internet efter information som de kan använda för att göra bättre investeringsbeslut och sedan dela vidare till andra realtidskapitalister.

Denna nya tid ställer allt högre krav på börsbolagen att bli tydligare i sin kommunikation med vad, när och hur man kommunicerar samt att man kan säkerställa att relevant information inte kan se dagens ljus på annan plats än i bolagens kanaler.

Hur ser det ut hos er, är ni redo för realtidskapitalismen?

/Mikael Zillén, Grundare & Senior Rådgivare 
+46 762 13 00 40 | mikael.zillen (@) boxcomm.se
Connect:  |