Vad är ”bra” Investor Relations och gör den någon skillnad?

Investor Relations, IR, börsnoteringar, finansiell PR, perceptionsstudier

maj 2, 2019

Vad är ”bra” Investor Relations och gör den någon skillnad?

Genom åren har det genomförts en mängd undersökningar som alla visar på att ett väl utfört, eller ”bra”, IR-arbete betalar sig genom högre värdering och därigenom lägre kapitalkostnader. Dessa undersökningar som i de flesta fall utgår från svar inhämtade från analytiker och förvaltare finner att värderingsspannet mellan ”dålig” IR och ”bra” IR kan uppgå till så mycket som 30 procentenheter. Exakt vad som ligger i begreppet ”bra” IR är sällan definierat, men det finns få aktiviteter där talesättet att ”det är ett maraton och inte ett sprintlopp” passar in bättre.

En av de senare undersökningarna inom området går det att läsa om i IR Magazine, ”Good IR Matters: Here’s why”.

Värderingsgapet finns

Även om man kan ta de exakta procentsatserna med en nypa salt så visar de tydligt att det finns ett värderingsgap mellan att anses göra ett bra eller dåligt IR-jobb. Slutsatsen är inte heller särskilt förvånande utan man kan rent intuitivt förstå att det ser ut så. Frågan är dock vad som anses vara ett bra IR-arbete?

Dessa undersökningar fokuserar främst på större bolag vilket är naturligt eftersom det krävs analytikertäckning och tillräcklig många respondenter på respektive bolag för att kunna få fram någon form av relevant sifferunderlag. Samtidigt skulle jag nog hävda att ju längre man kommer ner i listorna desto större genomslag i värderingen kan ett ”bra” IR-arbete få.

Vad är bra IR?

Oavsett om det handlar om ett Large Cap, Micro Cap eller något där emellan så handlar det som över tid driver värderingen, och minskar kapitalkostnaden, om kunskap. Det vill säga den kunskap investerarkollektivet och andra bärare av information har om frågor som ledningens förmåga, produkter, marknad, FoU, konkurrenter, tillväxtpotential, påverkan av makrotrender med mera.

På ett övergripande plan kan man nog definiera vad som krävs för att uppnå bra IR. Det handlar till exempel om:

Tydlighet, öppenhet och transparens
Tillgänglighet och att ge snabba svar
Konsekvent och engagerad ledning
Kunskap om bolag och bransch
Klara budskap i rapporter, PM och presentationer
Förståelse för målgruppen och deras uppfattning om er
Mätbara och tydliga mål

Frågan är hur man levererar detta över tid? Det är ju en viss skillnad på att heta BASF och ha en IR-avdelning bestående av 14 personer (och ja BASF brukar alltid ligga i toppen av de flesta undersökningar) till att som vd eller CFO lägga en liten del av sin tid på detta. Det handlar om prioritering.

Tänk FOMO

Antalet börsnoterade bolag har ökat kraftigt de senaste åren samtidigt som det blivit svårare att erhålla analytikertäckning utan att betala för sig. Lägg där till att den decimerade mäklarkåren till ganska stor utsträckning är hindrad från att prata om bolag som den egna firman inte täcker.

Med mängder av investeringsalternativ och ett investerarkollektiv med begränsad kunskap om de flesta av dessa är det upp till var och en att försöka skapa intresse. Även om grundbudskapen håller en hygglig kvalitet men informationstillfällena är få mellan kvartalsrapporterna blir det svårt att skapa FOMO, fear of missing out. Man måste se det som ett långsiktigt projekt och bygga sin investerarbas från grunden och växla upp över tid. Att vara tydlig med var man står, vart man är på väg och dessutom lyckas förmedla detta till tillräckligt många.

Tydlighet, öppenhet och transparens 2019

Utmaningarna ser som sagt var olika ut från bolag till bolag, stora och välkända bolag måste vara restriktiva med sin tid medan mindre bolag har mycket tid men få intresserade. Att vara tydliga, öppna och transparenta innebär därför olika saker och ger olika resultat. Det mesta av litteraturen som finns angående att bygga en Investor Relations-funktion handlar om bolag där analytikertäckning tas för given och tillgången till institutionellt kapital är stor.

Om man inte befinner sig i den situationen men kan leverera på alla de punkter som nämndes ovan är oftast problemet att man inte når ut med sin berättelse. Och då krävs ett eget agerande som jag bland annat skrivit om i ”Investor Relations 2.0 – behövs det?” och ”Ökenvandring på börsens bakgård – där nästan ingen hör vad ni säger”.

Vi kommer snart att genomföra vår årliga kartläggning över twittrande börs vd:ar, och jag tror inte vi kommer att se någon större ökning i år. För de bolag som känner att man syns för lite och att man inte når ut med sin berättelse finns det med andra ord ett utrymme att fylla, och investerarna finns där.

Steget behöver kanske inte vara så långt, men för att underlätta arbetet och ta fram en realistisk handlingsplan kan det vara bra att inleda med en GAP-analys. Då skapas en förståelse över hur mycket resurser som kommer att krävas på lång sikt för att nå ut och kanske uppnå den rättvisa värdering som ni anser är korrekt.

Hör gärna av er om ni funderar på hur ni kan ta er kommunikation till en ny nivå.